SMÅ-JAN I STORSTAN


När vi anlände till Chicago i lördags så var graderna strax under 30, men himlen lite mulen och tråkig. Fast det sprack snart upp, solen visade sej och värmde oss rejält. Galet, vad varmt det var!

Vi var trötta som få, men ville självklart hinna uppleva så mycket som möjligt av Chicago när vi bara hade en enda dag på oss. Så vi frågade vår motellreceptionist vilka de mest sevärda platserna i stan var, sen stack vi ut på en liten upptäcktsfärd.

Vi började med en tripp till Willies Tower – världens näst högsta byggnad – och njöt av den fantastiska utsikten från 103 våningar upp! Vi klev ut i glasburar där vi kunde se hela Chicago under våra fötter. Riktigt häftig känsla måste jag säga. Inget tips till den höjdrädde precis.

Vidare gick vi till Millennium Park för att strosa lite, men framför allt för att kolla på den berömda bönan. När Peter förklarade att vi skulle och titta på en jättelik kaffeböna i en park så var vi väl sådär intresserade, måste jag säga. Men när vi väl fick se den så var det nog inte en så dum idé ,trots allt. En svinstor böna i metall visade sej faktiskt vara ett riktigt vackert konstverk, och så var den ju lite rolig också eftersom den ju var en bautaspegel.

Hungriga som vargar försökte vi sedan hitta någonstans att äta. Man behöver förvisso inte leta många minuter innan man hittar ett matställe i Chicagos kärna, men urvalet var väl kanske inte det bästa. Det vi hade att välja mellan var någon fancy, svindyr restaurang, vilket vi verkligen inte var klädda för, eller något sunkigt skräpmatställe, som vi inte alls var sugna på. Men tusen år senare så hittade vi en helt okej restaurang där vi kunde beställa ”normal” mat och fanta med persikosmak. Gott!

I och med jet-lagen så var vi alla sjukt trötta och gjorde tidig kväll. 24.00 (07.00 svensk tid) dök vi ner i en varsin skön dubbelsäng på motellet, och då hade jag varit vaken i 44 timmar. Zzzz…


Hyfsat utsövda så klev vi upp klockan 06.00 för att göra oss i ordning för att hinna med planet till Florida.
Motellfrukosten gjorde oss aningen piggare då den bestod av chokladkakor, jordnötskex, supersöta flingor och mjölk (ej laktosfri!). Är vi i Amerika så är vi.

/Puss, Små-Jan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0