holbackssyrrorna

Eftersom internetuppkopplingen är så jäkla seg och dyr, så blir det tyvärr inte så mycket bilder. Vi är skitledsna för det för det finns så himla mycket här som vi skulle vilja visa er! Men här är ett litet smakprov iallafall.



 
Glassar på Haiti.


Haiti. <3


Welcome to Jamaica!


Vi stod och pratade med honom i 10 minuter och fattade INGENTING av vad han svamlade om..
En joint för mycket, skulle jag tippa på.


Leffe simmar med delfiner.


Stranden i Mexico.

Jag ska börja med att skriva att vi VET att vi är riktigt dåliga på att uppdatera bloggen. Internet är en av få saker som kostar extra på den här båten, och det är dyrt. Fem kronor i minuten får vi betala och uppkopplingen är riktigt slö. Vi har även ett tight schema, så det finns inte alltid tid till att skriva. Men var lugna, vi lever och mår bra!

Det känns ju konstigt att skriva att Haiti var ett paradis, men Royal Caribbean har byggt upp en egen liten värld där man går i land, så ja.. Det var ett paradis! Något jordbävningskaos såg vi inte skymten av, vilket känns skumt. Vi var i Haiti, men har i princip inte sett något av det ”riktiga” landet.  Vi roade oss med att åka livsfarlig rodel (Det känns ju sådär halvtryggt att man får skriva på ett avtal där Royal Caribbean avsäger sig allt ansvar, varje gång man gör en aktivitet) och klättra på isberg i havet. Solen stekte på ordentligt, så två av oss blev kräftor.

Igår landsteg vi på Jamaica. Det var något helt annat än Haiti. Vi klev rakt in i en liten by där allt kändes äkta. Vi valde att först gå ensamma på en promenad runt byn, man ser så mycket när man strosar runt! Jonte stannade varje meter och tog kort på gamla kyrkor, skabbiga hus, gulliga tanter och riktiga rastasnubbar med långt skägg som ropade ”Ya man!” och ”Rastafari!”. Det är bra att ha henne med sig för det är oftast först efteråt, när man tittar på korten, som man inser hur fantastiskt vackert allt är! Jamaica är en riktig upplevelse!

Annars myser vi runt här på båten, Jonte har försökt lära sig surfa idag. Peter tränar mest hela tiden. Jag försöker bli brun och pappa äter glass. Vi har det bra! Kvällarna spenderar vi med att kolla på olika föreställningar. Adult Game Show var det i förrgår, hysteriskt kul! Live Comedy Club igår, ännu mer hysteriskt kul!

Idag ska vi gå av i Mexico, planen för tre av oss är att simma med delfiner. Den fjärde ska vi försöka övertala att iaf titta på. Kan bli klurigt.

Nu ska jag slänga mig ner i bingen och snarka ikapp med Janne!

/L

Att vänja sig vid att få allt serverat och att gå till en dukad frukostbuffé varje morgon, går snabbt. Det känns helt okej att frossa i frukt, omelett, bacon, ostar, skinka, korv, mjölk, flingor, bröd av alla slag… Men igår efter frukost kände vi allihop att det var dags att besöka gymmet här på båten. Där kan man delta i olika dansklasser, föreläsningar om kost och hälsa, och självklart gymma, Eftersom jag och Jonte har noll självinsikt så ville vi delta i allt! Det var salsaklasser, spinning och line dance. Men efter en timme på cross-trainern så sprack träningsbubblan och vi däckade i varsin solstol. Där låg vi och götta tills det var dags för en vända i spat. Jag kan inte säga det nog många gånger, livet är härligt!

På kvällskvisten var det dags för första galamiddagen. Riktigt roligt att se alla vackra klänningar, sminkningar och SKOR! Vi har ett eget bord i den stora matsalen, samma varje kväll. Tre servitörer som har lärt sig våra namn och som passar upp på oss. Servicen är otrolig!

Efter middagen gick vi på musikalen Chicago. Showen var fantastisk, men vi var så trötta efter den långa dagen så efter halva musikalen gick vi upp till våra rum och trynade istället.

Jag förstår att det låter lite som att jag går på någon typ av drog eftersom jag skriver att vi har det så fantastiskt, jävla underbart! Men det ÄR helt enormt! Vi har aldrig varit med om den här typen av lyx förut. Folk som passar upp på en hela tiden, vad du än ber om, så fixar dom det! Helt sjukt!

Om en halvtimme ska vi landstiga på Haiti, det kanske kommer ta ner mig på jorden. Vi får se.

Puss från Leffe.

Det finns bara ett sätt att beskriva den här båten, HERRE JÄVLAR! Vi lever i en dröm! Lyx, lyx, lyx, lyx! Här finns allt. Bio, teater, musikal, stand-up, casino, fullstora idrottsplaner, starbucks <3, central park i miniformat, massa butiker, spa… Ja, allt! Och det bästa av allt är att nästan allt är gratis! (Eller ja.. Vi har ju redan betalat ganska mycket för att få åka med, men ändå.)

Redan när vi landade i Fort Lauderdale så insåg vi att vi inte kommit till en vanlig sunkig flygplats. Här var det tjocka heltäckningsmattor, palmer, lyxiga toaletter och handikappanpassat till max. Pensionärernas paradis! Vi tog taxi till båten där vi möttes av otroligt trevlig och hjälpsam personal. Det gör så mycket! Här känner man sig välkommen.

Poolområdet på båten är fantastiskt med fyra stora pooler och flera bubbelpooler. Där kommer vi spendera en hel del tid eftersom det är typ 35 grader varmt. Maten är enormt bra! Vi har ett stort urval av restauranger och eftersom vi reser all inclusive så är det bara att äta tills man kräks. Det är förrätt, varmrätt, dessert till både frukost, lunch och middag. Tur att det finns så många fysiska aktiviteter man kan roa sig med, annars hade de nog fått rulla oss av båten!

Rummen är också riktig bra, världens skönaste dubbelsäng, stora speglar, fräscht och fint. När vi trodde att det inte kunde bli bättre så knackar det på en liten liten gubbe och säger: ”God kväll Joanna. God kväll Martin-luis. Jag är här för att bädda upp er säng inför kvällen.” Sen puffade och fluffade han medan jag och Johanna stod som två fån och gapade. Vi lever en dröm!

/Leffe

   

När vi anlände till Chicago i lördags så var graderna strax under 30, men himlen lite mulen och tråkig. Fast det sprack snart upp, solen visade sej och värmde oss rejält. Galet, vad varmt det var!

Vi var trötta som få, men ville självklart hinna uppleva så mycket som möjligt av Chicago när vi bara hade en enda dag på oss. Så vi frågade vår motellreceptionist vilka de mest sevärda platserna i stan var, sen stack vi ut på en liten upptäcktsfärd.

Vi började med en tripp till Willies Tower – världens näst högsta byggnad – och njöt av den fantastiska utsikten från 103 våningar upp! Vi klev ut i glasburar där vi kunde se hela Chicago under våra fötter. Riktigt häftig känsla måste jag säga. Inget tips till den höjdrädde precis.

Vidare gick vi till Millennium Park för att strosa lite, men framför allt för att kolla på den berömda bönan. När Peter förklarade att vi skulle och titta på en jättelik kaffeböna i en park så var vi väl sådär intresserade, måste jag säga. Men när vi väl fick se den så var det nog inte en så dum idé ,trots allt. En svinstor böna i metall visade sej faktiskt vara ett riktigt vackert konstverk, och så var den ju lite rolig också eftersom den ju var en bautaspegel.

Hungriga som vargar försökte vi sedan hitta någonstans att äta. Man behöver förvisso inte leta många minuter innan man hittar ett matställe i Chicagos kärna, men urvalet var väl kanske inte det bästa. Det vi hade att välja mellan var någon fancy, svindyr restaurang, vilket vi verkligen inte var klädda för, eller något sunkigt skräpmatställe, som vi inte alls var sugna på. Men tusen år senare så hittade vi en helt okej restaurang där vi kunde beställa ”normal” mat och fanta med persikosmak. Gott!

I och med jet-lagen så var vi alla sjukt trötta och gjorde tidig kväll. 24.00 (07.00 svensk tid) dök vi ner i en varsin skön dubbelsäng på motellet, och då hade jag varit vaken i 44 timmar. Zzzz…


Hyfsat utsövda så klev vi upp klockan 06.00 för att göra oss i ordning för att hinna med planet till Florida.
Motellfrukosten gjorde oss aningen piggare då den bestod av chokladkakor, jordnötskex, supersöta flingor och mjölk (ej laktosfri!). Är vi i Amerika så är vi.

/Puss, Små-Jan.

När familjen Holback reste till New York för drygt ett år sedan så döptes jag (Johanna), helt oväntat, till Jonte under en flygplansmiddag. Jonte blev sedan mitt namn under hela av resan, eller förresten hela året. Samma sak med pappa som döptes till Supersweet Sugardaddy (Ni kan ju kanske tänka er varför), Peter som fick heta Conny (eftersom han är lite Corney) och Louise blev Lilla Lilla Idijot’n (helt förståeligt).. Ja, det har vi allihop, som sagt, fått leva med sedan dess.
Men, nu är det en ny resa, och då byts tydligen även namnen ut.. Vi hann inte längre än till Rättvik innan jag blev omdöpt till Små-Jan (alt. Janne, i vissa nödsituationer) och Louise går numera under namnet Stora Stygga Leffe, eller Martin, som hon blivit omdöpt till av kryssningspersonalen.
Därav har ni en förklaring till eventuellt kommande rubriker och utkast.

/Puss, Små-Jan.