holbackssyrrorna

Okej.. Nu har vi spenderat ungefar ett dygn i Polen. Pusselbitar borja falla pa plats, och det ar ju inte speciellt spannande, sa i morgon sa lamnar vi Warzsawa. Men nu tankte jag beratta lite om gardagen.

Eller.. Egentligen sa tankte jag forst och framst beratta om sattet vi bor pa.. Vi ska ju namligen bo hemma hos olika familjer mestadelen av resan. Konstigt? Kanske lite.. Men det ar inte riktigt sa att vi gar och knackar dorr och hoppas pa att fa komma in. Nej, vi har blivit medlemmar i en fredsorganisation som heter Servas.
I timmar har vi blivit intervjuade och skrivit pa, samt skickat, olika viktiga papper etc., och tillslut blev vi godkanda. I och med det sa fick vi en lista pa en hel hog med manniskor som skulle kunna tanka sej att ta emot oss pa var resa genom dom har landerna. Kort beskrivet, men nu forstar ni kanske lite mer om vad tusan vi gor hemma hos frammande manniskor. :)

Nu till dagen igar..
Efter senaste inlagget sa akte vi direkt hem till var forsta vard-familj som bestar av Agniezska och Michal.
Nar vi forst klev in i den GIGANTISKA lagenheten sa kande vi oss genast valkomna.. Dorren in till lagenheten var typ 2 meter bred, inne var det 4 meter till tak och bankar och skap fick vi nastan sta pa ta for att na upp till. Okej, vi ar korta, men det har... Allt var sa himla stort, helt enkelt! Nar frun visade oss runt i lagenheten sa kandes det som vi pa vagen in hade rakat saga "tjillevippen". Ni fattar.. Och dessutom sa borjade frun med att ursakta roran; "staderskan kommer i morgon".

Vi blev bjudna pa middag och utfragning vid koksbordet. Frun hade bakat en kaka speciellt for att vi skulle komma och dom verkade vara helt okej. Vi tittade pa polska nyheter pa teven, medan dom, i munnen pa varandra, forsokte forklara vad det handlade om. Efter att ha varit vakna i mer eller mindre 1,5 dygn sa var vi mattligt intresserade, men satt artigt och lyssnade. Men nar Agniezska sen borjade rabbla HELA polens krigshistoria sa gav Louise upp och gick och duschade istallet. Tappert satt Johanna kvar och lyssnade....

Men nar Louise, 20 minuter senare, kom tillbaka ut fran sin krigspratarpaus sa var det en helt annan stamning i rummet. Vi skulle kunna kalla stamningen "lite latt hysterisk". Michal hade fatt i sej en Whisky och satt och lyssnade pa klassisk musik pa hogsta volym och dreglade over valtranade killar pa tvn. Agniezska hade tagit sej ifran krigssnacket och satt nu istallet och hysteriskt planerade var vistelse i Polen och ringde runt till alla hon kande for att fixa och dona at oss. Inom loppet av en kvart hade hon bokat hostel i Krakow, pekat ut alla platser vi maste besoka och kollat upp vilka tider tagen gick, osv, osv.. Sjalv satt Johanna dar, mitt i allt ljud, lite latt berusad av nagon hemmagjord fruktlikor, och bara skrattade at hysterin.. Det gar inte att beskriva, det var helt galet! Men ni kan ju tanka er, hogsta volym pa stereon, och aven pa teven, en pratar i telefon, en pratar i munnen pa den andra medan den pratar i telefon, en sitter och asgarvar, at hur sjukt allting ar.. Inte konstigt att Louise sag ut som ett fragetecken nar hon kom tillbaka! Men hon var snabbt mycket piggare hon ocksa..

Nar vi nagon timme senare skulle ga och lagga oss, sa ska ni inte tro att det var lugn och ro som gallde. Nej nej, vi fick lyssna pa en hel javla jazzkonsert, givetvis pa hogsta volym, hela natten....
Vad skulle vi gora? Vi kunde ju gora nagot annat an och bara skratta och alska dessa underbara manniskor! :D