holbackssyrrorna

Vi har nu kommit halvvags pa var tagluff genom Europa.. Vi skriver och slanger upp bilder om vara aventyr sa ofta vi bara har mojlighet. Innan vi akte sa forvantade vi oss att var familj och vara allra narmaste oroligt skulle fčlja var resa via bloggen och kolla sa att vi madde bra. Det gor dom forhoppningsvis ocksa, men besoksantalet bara vaxer och vaxer for varje dag som gar och vi har for tillfallet mellan 50-100 unika besokare pa var blogg om dagen! <3 Vi ar sa himla glada over att sa manga vill ta del av varan resa. :D 
Men av alla er underbara stalkers sa ar det bara nagra yttepyttefa som ger sej till kanna genom att kommentera lite da och da. Vi uppskattar kommentarerna supermycket! <3 Skont att veta att det finns nagra tanker pa oss dar hemma.
Men samtidigt sa ar vi hur nyfikna som helst pa att veta vilka alla ni andra ar.. Sa vi hoppas att flera av er vagar plita ner nagra ord, sa vi kan sluta fundera. ;) TACK till vara trogna lasare iallafall. Vi uppskattar verkligen att ni tar er tid att lasa om vara galna upptag. <3

Vi forstar att alla dar hemma ar fulla och glada vid det har laget, Halloween och allt, men har i Kroatien sa kryper vi till kojs nu, for i morgon bitti vantar en 7 timmar lang tagresa mot Ungern.

Pussar!
- Johanna och Louise.

Vi har en underbar vardfamilj! (Nu igen) Vi bor hos Boris och Spela, ett flummigt hippiepar som har kommit pa i 50-arsaldern att dom vill ha barn. Och dom har faktiskt lyckats skaffa sig 2 underbara sma knott. Det ar Jarne-Jorik som ar snart 3 ar och Lana-Luisa som ar 7 manader. 

Vi bor i en egen lagenhet som ligger brevid deras hem. "Var" lagenhet ar egentligen Boris arbetsplats, sa det ar grejer overallt! Men det gor oss ingenting, har bor vi battre an nagonstans tidigare pa den har resan.

Imorse var det frukost hos vardfamiljen klockan 09.00, men nar vi kom sa var allt kaos. Jarne-Jorik var full i bus, han sprang runt och kastade alla sina leksaker omkring sig. Mamma Spela satt vid datorn, och ja.. Spelade kanske. Lana-Luisa satt i sin barnstol och gurglade medans Boris sprang runt och forsokte komma pa hur man gjorde frukost samtidigt som han forsokte underhalla Jarne. Det har ar en familj som ar mer forvirrad an var! Vi kande att vi ville hjalpa till och styra upp lite sa vi tog varsitt barn under armen och holl dom sysselsatta medans Spela och Boris fick fixa frukost.

Dagen har vi spenderar med att vandra runt pa gatorna i Ljubljana och kolla pa deras otroligt vackra stad! Det ar riktigt mysigt har, vi kommer absolut att besoka Slovenien igen. Men imorgon ska vi aka vidare mot Kroatien.

             

Vi ar tva mycket forvirrade systrar, som anda pa nagot vis lyckas leta oss fram i varlden. Men i Wien lyckades vi aldrig riktigt kanna oss som hemma. Sa manga transportmisstag som vi har lyckats med i Wien, sa ar det ju ett under att vi hann se nagonting alls! Det borjade med att vi gick fel nar vi skulle leta efter var servas-familjs lagenhet. Forvirrade oss totalt pa massa sma bakgator. Sen lyckades vi ta fel sparvagn varje gang vi skulle lamna lagenheten. Man skulle ju kunna tro att vi lar av vara misstag, men nej nej, vi tar aldrig det sakra fore det osakra. Varfor skulle vi vilja sta och frysa nagra minuter extra pa en busshallsplats nar det kommer en buss som sakert ska at vart hall? Bara for att det star fel nummer pa bussen sa betyder inte det att det inte ar var buss.. Ja, vi inser att de flesta av vara misstag inte skulle begas av nagra mer ordentliga manniskor. Men det basta med Osterrike ar, att dom ar hjalpsamma. Och dom kan engelska! Aven om dom inte ar inte ar jatteduktiga sa ar dom inte radda for att forsoka. Sa vi har fragat oss fram. Och tillslut hittar vi alltid ratt, sa det gar ingen nod pa oss! :)

Balett och Opera stod pa schemat igar kvall. Det gick hyffsat bra att ta sig dit. (Och nix, vi kom inte forsent) Johanna blev fralst i operan, men jag hade nog uppskattat det mer om det var pa nagot annat sprak an tyska. Det ar nagot med en hogljud tysk som jag inte riktigt gillar... Jag tyckte daremot att baletten var fantastisk! 

Hemresan ar en historia for sig. Vi hade fatt en exakt vagbeskrivning av Kathi, men tror ni att vi foljde den? Nejda. Vi hittar ju sa otroligt bra i Wien och mitt i natten sa tyckte vi att det var lage att testa var kunskap. Sa vi bestamde oss for att ta en annan buss hem. Det resulterade i att vi var hemma 1,5 timme senare an tankt. Jaja, sant som hander...

Hela dagen idag har vi suttit pa ett tag mellan Wien och Ljubljana, vilken fantastisk natur vi har sett! Sa vackert sa man nastan fick ont i ogonen! Nar vi kom fram till tagstationen sa mottes vi av Boris, pappan i var nya vardfamilj. Han ville halsa oss valkomna, och tala om att vi inte fick komma hem innan kl 19.00 ikvall.. Lite skumt kanske, men det har ar aventyr!

 /Pussar fran Luisa och Ljonna 

         

Nu har vi landat hos var nya värdfamilj i Wien (Kathi och Mario). Dom har bjudit pa god middag och lite vin. Nu sitter vi med tofflor pa fötterna, har slängt in en hög ofräscha luffarkläder i deras maskin, lyssnar pa "Franky Boy" och bara myser. Familjen verkar jättetrevlig, sa här ska vi nog kunna trivas.
I morgon är det National Holiday här i Österrike, sa alla affärer är stängda, men vi ska kolla pa nagon slags parad med militären. Det blir skoj!

Godnatt Sverige.


(Vi har, till varan förtjusning, upptäckt att tangentborden här i Österrike har ä och ö.. Tummen upp!)

Igar bestamde vi oss for att besoka Auschwitz.. Det ar hur svart som helst att i forvag forsoka forestalla sig hur man kommer att reagera och kanna infor denna historiska plats. Pa bussen dit var vi, som vanligt, glada och forvantansfulla.. Men nar vi klev innanfor koncentrationslagrets grindar kande vi att har fanns absolut ingenting att skamta om. Stora, tunga tegelbyggnader omringade av enorma taggtradsstangsel. Att sa mycket mork historia har agt rum dar ar helt ofattbart. Nar vi fatt en inblick i hur fangarnas liv sett ut pa lagret sa var det svart att halla tillbara tararna. Vi fick se "sangarna", som bestod av halmstran pa betanggolv, staceller dar fangarna fick sta tills de kollapsade av utmattning, hundratals bilder pa utmarglade kvinnor och barn och nar vi kom in i gaskammaren sa gick det kalla karar langs ryggraden. Vi har hort sa mycket om det har pa historielektionerna, men nar man far vara dar, se platsen och bevisen, sa blir det hela mycket mer verkligt. Helt javla sjukt att manniskor kan vara sa grymma! Hur hemskt det an ar, sa ar det viktigt att komma ihag var historia. Varenda manniska borde aka dit och se med egna ogon. Vi far aldrig glomma.