Det försenade flyget från Fort Lauderdale gjorde att vi landade i Chicago samma stund som planet hem till älskade Sverige lyfte, så vi hade ingen chans att hinna med det. Vi fick beskedet om att vi KANSKE kunde få åka med nattflyget till Köpenhamn, så vi fick vackert sätta oss ner och vänta, och vänta, och vänta...

Under tiden så bekantade vi oss med Jesper Parnevik och hans familj, som satt i samma båt som vi.

När dom tillslut äntligen började räkna upp folk, som också hade missat flyget och fått samma besked, så visade det sej att det var svinmånga! Vi stod nervöst och bet på naglarna och snart var det bara vi och familjen Parnevik kvar och uppropandet tystnade. Vi var säkra på att vi snubblat på målsnöret och skulle få spendera natten i Chicago. Men då.. "The Holback Family.. Here's your boardingcards. Enjoy your flight!" Trötta, men sjukt lättade och glada, klev vi äntligen på ett flyg som skulle ta oss hemåt!

Den 7½ timmar långa resan sov vi bort, och väl i Köpenhamn gick allt fort. En timme efter att vi landat, så lyfte planet hem mot Arlanda. Men en resa som skulle ha tagit 22 långa timmar, tog istället 34 låååååååånga timmar och det kändes sådär när Parnevik skadeglatt kläckte ur sej "Jag är hemma nu men Ni har fyra timmar kvar att köra!" Hrm. Vi kan säga att väl hemma så kändes sängen skönare än någonsin!

Eftersom internetuppkopplingen är så jäkla seg och dyr, så blir det tyvärr inte så mycket bilder. Vi är skitledsna för det för det finns så himla mycket här som vi skulle vilja visa er! Men här är ett litet smakprov iallafall.



 
Glassar på Haiti.


Haiti. <3


Welcome to Jamaica!


Vi stod och pratade med honom i 10 minuter och fattade INGENTING av vad han svamlade om..
En joint för mycket, skulle jag tippa på.


Leffe simmar med delfiner.


Stranden i Mexico.

Jag ska börja med att skriva att vi VET att vi är riktigt dåliga på att uppdatera bloggen. Internet är en av få saker som kostar extra på den här båten, och det är dyrt. Fem kronor i minuten får vi betala och uppkopplingen är riktigt slö. Vi har även ett tight schema, så det finns inte alltid tid till att skriva. Men var lugna, vi lever och mår bra!

Det känns ju konstigt att skriva att Haiti var ett paradis, men Royal Caribbean har byggt upp en egen liten värld där man går i land, så ja.. Det var ett paradis! Något jordbävningskaos såg vi inte skymten av, vilket känns skumt. Vi var i Haiti, men har i princip inte sett något av det ”riktiga” landet.  Vi roade oss med att åka livsfarlig rodel (Det känns ju sådär halvtryggt att man får skriva på ett avtal där Royal Caribbean avsäger sig allt ansvar, varje gång man gör en aktivitet) och klättra på isberg i havet. Solen stekte på ordentligt, så två av oss blev kräftor.

Igår landsteg vi på Jamaica. Det var något helt annat än Haiti. Vi klev rakt in i en liten by där allt kändes äkta. Vi valde att först gå ensamma på en promenad runt byn, man ser så mycket när man strosar runt! Jonte stannade varje meter och tog kort på gamla kyrkor, skabbiga hus, gulliga tanter och riktiga rastasnubbar med långt skägg som ropade ”Ya man!” och ”Rastafari!”. Det är bra att ha henne med sig för det är oftast först efteråt, när man tittar på korten, som man inser hur fantastiskt vackert allt är! Jamaica är en riktig upplevelse!

Annars myser vi runt här på båten, Jonte har försökt lära sig surfa idag. Peter tränar mest hela tiden. Jag försöker bli brun och pappa äter glass. Vi har det bra! Kvällarna spenderar vi med att kolla på olika föreställningar. Adult Game Show var det i förrgår, hysteriskt kul! Live Comedy Club igår, ännu mer hysteriskt kul!

Idag ska vi gå av i Mexico, planen för tre av oss är att simma med delfiner. Den fjärde ska vi försöka övertala att iaf titta på. Kan bli klurigt.

Nu ska jag slänga mig ner i bingen och snarka ikapp med Janne!

/L

Att vänja sig vid att få allt serverat och att gå till en dukad frukostbuffé varje morgon, går snabbt. Det känns helt okej att frossa i frukt, omelett, bacon, ostar, skinka, korv, mjölk, flingor, bröd av alla slag… Men igår efter frukost kände vi allihop att det var dags att besöka gymmet här på båten. Där kan man delta i olika dansklasser, föreläsningar om kost och hälsa, och självklart gymma, Eftersom jag och Jonte har noll självinsikt så ville vi delta i allt! Det var salsaklasser, spinning och line dance. Men efter en timme på cross-trainern så sprack träningsbubblan och vi däckade i varsin solstol. Där låg vi och götta tills det var dags för en vända i spat. Jag kan inte säga det nog många gånger, livet är härligt!

På kvällskvisten var det dags för första galamiddagen. Riktigt roligt att se alla vackra klänningar, sminkningar och SKOR! Vi har ett eget bord i den stora matsalen, samma varje kväll. Tre servitörer som har lärt sig våra namn och som passar upp på oss. Servicen är otrolig!

Efter middagen gick vi på musikalen Chicago. Showen var fantastisk, men vi var så trötta efter den långa dagen så efter halva musikalen gick vi upp till våra rum och trynade istället.

Jag förstår att det låter lite som att jag går på någon typ av drog eftersom jag skriver att vi har det så fantastiskt, jävla underbart! Men det ÄR helt enormt! Vi har aldrig varit med om den här typen av lyx förut. Folk som passar upp på en hela tiden, vad du än ber om, så fixar dom det! Helt sjukt!

Om en halvtimme ska vi landstiga på Haiti, det kanske kommer ta ner mig på jorden. Vi får se.

Puss från Leffe.

Det finns bara ett sätt att beskriva den här båten, HERRE JÄVLAR! Vi lever i en dröm! Lyx, lyx, lyx, lyx! Här finns allt. Bio, teater, musikal, stand-up, casino, fullstora idrottsplaner, starbucks <3, central park i miniformat, massa butiker, spa… Ja, allt! Och det bästa av allt är att nästan allt är gratis! (Eller ja.. Vi har ju redan betalat ganska mycket för att få åka med, men ändå.)

Redan när vi landade i Fort Lauderdale så insåg vi att vi inte kommit till en vanlig sunkig flygplats. Här var det tjocka heltäckningsmattor, palmer, lyxiga toaletter och handikappanpassat till max. Pensionärernas paradis! Vi tog taxi till båten där vi möttes av otroligt trevlig och hjälpsam personal. Det gör så mycket! Här känner man sig välkommen.

Poolområdet på båten är fantastiskt med fyra stora pooler och flera bubbelpooler. Där kommer vi spendera en hel del tid eftersom det är typ 35 grader varmt. Maten är enormt bra! Vi har ett stort urval av restauranger och eftersom vi reser all inclusive så är det bara att äta tills man kräks. Det är förrätt, varmrätt, dessert till både frukost, lunch och middag. Tur att det finns så många fysiska aktiviteter man kan roa sig med, annars hade de nog fått rulla oss av båten!

Rummen är också riktig bra, världens skönaste dubbelsäng, stora speglar, fräscht och fint. När vi trodde att det inte kunde bli bättre så knackar det på en liten liten gubbe och säger: ”God kväll Joanna. God kväll Martin-luis. Jag är här för att bädda upp er säng inför kvällen.” Sen puffade och fluffade han medan jag och Johanna stod som två fån och gapade. Vi lever en dröm!

/Leffe

   

När vi anlände till Chicago i lördags så var graderna strax under 30, men himlen lite mulen och tråkig. Fast det sprack snart upp, solen visade sej och värmde oss rejält. Galet, vad varmt det var!

Vi var trötta som få, men ville självklart hinna uppleva så mycket som möjligt av Chicago när vi bara hade en enda dag på oss. Så vi frågade vår motellreceptionist vilka de mest sevärda platserna i stan var, sen stack vi ut på en liten upptäcktsfärd.

Vi började med en tripp till Willies Tower – världens näst högsta byggnad – och njöt av den fantastiska utsikten från 103 våningar upp! Vi klev ut i glasburar där vi kunde se hela Chicago under våra fötter. Riktigt häftig känsla måste jag säga. Inget tips till den höjdrädde precis.

Vidare gick vi till Millennium Park för att strosa lite, men framför allt för att kolla på den berömda bönan. När Peter förklarade att vi skulle och titta på en jättelik kaffeböna i en park så var vi väl sådär intresserade, måste jag säga. Men när vi väl fick se den så var det nog inte en så dum idé ,trots allt. En svinstor böna i metall visade sej faktiskt vara ett riktigt vackert konstverk, och så var den ju lite rolig också eftersom den ju var en bautaspegel.

Hungriga som vargar försökte vi sedan hitta någonstans att äta. Man behöver förvisso inte leta många minuter innan man hittar ett matställe i Chicagos kärna, men urvalet var väl kanske inte det bästa. Det vi hade att välja mellan var någon fancy, svindyr restaurang, vilket vi verkligen inte var klädda för, eller något sunkigt skräpmatställe, som vi inte alls var sugna på. Men tusen år senare så hittade vi en helt okej restaurang där vi kunde beställa ”normal” mat och fanta med persikosmak. Gott!

I och med jet-lagen så var vi alla sjukt trötta och gjorde tidig kväll. 24.00 (07.00 svensk tid) dök vi ner i en varsin skön dubbelsäng på motellet, och då hade jag varit vaken i 44 timmar. Zzzz…


Hyfsat utsövda så klev vi upp klockan 06.00 för att göra oss i ordning för att hinna med planet till Florida.
Motellfrukosten gjorde oss aningen piggare då den bestod av chokladkakor, jordnötskex, supersöta flingor och mjölk (ej laktosfri!). Är vi i Amerika så är vi.

/Puss, Små-Jan.

När familjen Holback reste till New York för drygt ett år sedan så döptes jag (Johanna), helt oväntat, till Jonte under en flygplansmiddag. Jonte blev sedan mitt namn under hela av resan, eller förresten hela året. Samma sak med pappa som döptes till Supersweet Sugardaddy (Ni kan ju kanske tänka er varför), Peter som fick heta Conny (eftersom han är lite Corney) och Louise blev Lilla Lilla Idijot’n (helt förståeligt).. Ja, det har vi allihop, som sagt, fått leva med sedan dess.
Men, nu är det en ny resa, och då byts tydligen även namnen ut.. Vi hann inte längre än till Rättvik innan jag blev omdöpt till Små-Jan (alt. Janne, i vissa nödsituationer) och Louise går numera under namnet Stora Stygga Leffe, eller Martin, som hon blivit omdöpt till av kryssningspersonalen.
Därav har ni en förklaring till eventuellt kommande rubriker och utkast.

/Puss, Små-Jan.

Vi har haft lite dåligt med tid till att lägga upp bilder på sistone, så nu tänkte vi lägga upp några bilder från våra sista dagar ute på vift..

Först från vår andra dag i Ostrava, där vi hängde gäng med pappalutten, Roger, Göran och Sandra. Kollade på de svenska damerna (lite extra på våra KAIS-tjejer Sara, Amanda och Tess förstås) när dom spelade. Käkade på en mexicansk restaurang. Och såg Johanna bli fullare och fullare..





Och sen lite bilder från det gråa Warszawa, "Waraw Uprising Muzeum" och middag på en bar.
 

Vi har nu kommit halvvags pa var tagluff genom Europa.. Vi skriver och slanger upp bilder om vara aventyr sa ofta vi bara har mojlighet. Innan vi akte sa forvantade vi oss att var familj och vara allra narmaste oroligt skulle fčlja var resa via bloggen och kolla sa att vi madde bra. Det gor dom forhoppningsvis ocksa, men besoksantalet bara vaxer och vaxer for varje dag som gar och vi har for tillfallet mellan 50-100 unika besokare pa var blogg om dagen! <3 Vi ar sa himla glada over att sa manga vill ta del av varan resa. :D 
Men av alla er underbara stalkers sa ar det bara nagra yttepyttefa som ger sej till kanna genom att kommentera lite da och da. Vi uppskattar kommentarerna supermycket! <3 Skont att veta att det finns nagra tanker pa oss dar hemma.
Men samtidigt sa ar vi hur nyfikna som helst pa att veta vilka alla ni andra ar.. Sa vi hoppas att flera av er vagar plita ner nagra ord, sa vi kan sluta fundera. ;) TACK till vara trogna lasare iallafall. Vi uppskattar verkligen att ni tar er tid att lasa om vara galna upptag. <3

Vi forstar att alla dar hemma ar fulla och glada vid det har laget, Halloween och allt, men har i Kroatien sa kryper vi till kojs nu, for i morgon bitti vantar en 7 timmar lang tagresa mot Ungern.

Pussar!
- Johanna och Louise.

Vi har en underbar vardfamilj! (Nu igen) Vi bor hos Boris och Spela, ett flummigt hippiepar som har kommit pa i 50-arsaldern att dom vill ha barn. Och dom har faktiskt lyckats skaffa sig 2 underbara sma knott. Det ar Jarne-Jorik som ar snart 3 ar och Lana-Luisa som ar 7 manader. 

Vi bor i en egen lagenhet som ligger brevid deras hem. "Var" lagenhet ar egentligen Boris arbetsplats, sa det ar grejer overallt! Men det gor oss ingenting, har bor vi battre an nagonstans tidigare pa den har resan.

Imorse var det frukost hos vardfamiljen klockan 09.00, men nar vi kom sa var allt kaos. Jarne-Jorik var full i bus, han sprang runt och kastade alla sina leksaker omkring sig. Mamma Spela satt vid datorn, och ja.. Spelade kanske. Lana-Luisa satt i sin barnstol och gurglade medans Boris sprang runt och forsokte komma pa hur man gjorde frukost samtidigt som han forsokte underhalla Jarne. Det har ar en familj som ar mer forvirrad an var! Vi kande att vi ville hjalpa till och styra upp lite sa vi tog varsitt barn under armen och holl dom sysselsatta medans Spela och Boris fick fixa frukost.

Dagen har vi spenderar med att vandra runt pa gatorna i Ljubljana och kolla pa deras otroligt vackra stad! Det ar riktigt mysigt har, vi kommer absolut att besoka Slovenien igen. Men imorgon ska vi aka vidare mot Kroatien.

             

Vi ar tva mycket forvirrade systrar, som anda pa nagot vis lyckas leta oss fram i varlden. Men i Wien lyckades vi aldrig riktigt kanna oss som hemma. Sa manga transportmisstag som vi har lyckats med i Wien, sa ar det ju ett under att vi hann se nagonting alls! Det borjade med att vi gick fel nar vi skulle leta efter var servas-familjs lagenhet. Forvirrade oss totalt pa massa sma bakgator. Sen lyckades vi ta fel sparvagn varje gang vi skulle lamna lagenheten. Man skulle ju kunna tro att vi lar av vara misstag, men nej nej, vi tar aldrig det sakra fore det osakra. Varfor skulle vi vilja sta och frysa nagra minuter extra pa en busshallsplats nar det kommer en buss som sakert ska at vart hall? Bara for att det star fel nummer pa bussen sa betyder inte det att det inte ar var buss.. Ja, vi inser att de flesta av vara misstag inte skulle begas av nagra mer ordentliga manniskor. Men det basta med Osterrike ar, att dom ar hjalpsamma. Och dom kan engelska! Aven om dom inte ar inte ar jatteduktiga sa ar dom inte radda for att forsoka. Sa vi har fragat oss fram. Och tillslut hittar vi alltid ratt, sa det gar ingen nod pa oss! :)

Balett och Opera stod pa schemat igar kvall. Det gick hyffsat bra att ta sig dit. (Och nix, vi kom inte forsent) Johanna blev fralst i operan, men jag hade nog uppskattat det mer om det var pa nagot annat sprak an tyska. Det ar nagot med en hogljud tysk som jag inte riktigt gillar... Jag tyckte daremot att baletten var fantastisk! 

Hemresan ar en historia for sig. Vi hade fatt en exakt vagbeskrivning av Kathi, men tror ni att vi foljde den? Nejda. Vi hittar ju sa otroligt bra i Wien och mitt i natten sa tyckte vi att det var lage att testa var kunskap. Sa vi bestamde oss for att ta en annan buss hem. Det resulterade i att vi var hemma 1,5 timme senare an tankt. Jaja, sant som hander...

Hela dagen idag har vi suttit pa ett tag mellan Wien och Ljubljana, vilken fantastisk natur vi har sett! Sa vackert sa man nastan fick ont i ogonen! Nar vi kom fram till tagstationen sa mottes vi av Boris, pappan i var nya vardfamilj. Han ville halsa oss valkomna, och tala om att vi inte fick komma hem innan kl 19.00 ikvall.. Lite skumt kanske, men det har ar aventyr!

 /Pussar fran Luisa och Ljonna